Har tänkt på en sak. Varför blir livet aldrig som man har tänkt sig? För 4 år sedan hade jag hela mitt liv utstakat. Jag skulle plugga vidare direkt efter gymnasiet. Jag skulle bo i Stockholm och plugga en 4,5-årig utbildning för att bli idrottslärare. Ett år senare hade jag ändrat min riktning, nu var det cicilingengör av nått slag jag hade som mål. Sista terminen i 3:an var mina planer annorlunda igen; Spanien ett halvår var det jag brann för. När terminen började lida mot sitt slut hade jag ändrat bana igen. Dans har jag alltid tyckt om, så jag tänkte att det är lika bra att köra på det. Det blev så också. Ett år i Kristinehamn på en dansskola. Kristinehamn av alla ställen. Ett¨år med bara dans fick räcka tyckte jag. USA lät verkligen lockande. Jag var helt inställd på att åka dit och hade kollat upp en massa grejer. I sista stund kom jag på att jag kanske ville dana iallafall. Slängde iväd några ansökningar till diverse skolor runt om i Sverige. Det slutade med att jag kom in i Falun. Ja och nu är jag här. Inte alls som jag hade tänkt från början. Det viktigaste är nog ändå att ha viljan at göra någonting. det spelar egentligen ingen roll vad det blir för i slutändan blir allting bra!
Norge ligger härnäst på listan, återstår att se vad som händer!
Fika med Sofie, Sofie och Louise idag, kul att se minna vänner igen. :)
Ska alla till stöten på nyår eller? Det verkar så! Ser fram emot en härlig vecka tillsammans med tjejerna där!
Nu ska jag träna, sen blir det mys i soffan med massa gottigheter! so long
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar