Jag och Mondy satt nyss och kollade på skräckexemplar av misslyckade plastikoperationer. Ush.. stackars människor som måste leva sina liv trots att de fått ansiktet förstört. Tänk er själva. Betala en stor summa i hopp om att någonting skall bli bättre. Sen blir det en total katastrof. En gång skulle jag korregera ett ärr (som jag fortfarande har kvar, men lite mindre) i ansiktet och så rädd som jag var då har jag alldrig varit i hela mitt liv. Blev ännu mer rädd när kirurgen visste vad han skulle göra. Fy ska aldrig mer göra någonting sådant. Blir livrädd av bara tanken att lägga sig och bli nedsövd och ge kirurgen fria händer.
Har blivit ett träningsfreak igen. Nu är jag så gott som bostatt på gymmet 2 timmar/dag. Det känns fiint! Bio nu med brudsen... bye!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar